Kom hem i söndags efter att ha varit hemma hos mamma några dagar. Var skönt att komma hem och bara umgås med henne. Vi tog det mest lugnt, planerade begravning, träffade min morbror som hjälper mamma en del nu och gick lite på bokrean. Köpte två böcker; Elsas mode och Fucka aldrig upp. Ska bli spännande att läsa!



Tanken på att Tomas faktiskt är borta börjar rota sig.. Blir tyvärr mest bitter av att tänka på hur orättvist det är. Mamma och han skulle firat 1-årig bröllopsdag den 24 maj i år. De fick endast knappt 6 år ihop. Tragiskt, sorgligt och orättvist. Men är det någon som tar sig igenom detta så är det mamma. Hon är så stark.

Dödsannonsen blev så fin, Tomas systerson har designat symbolen i form av en rallyratt med två målflaggor. Mamma valde en dikt som bara var från henne och så valde vi en som passade allmänt.